Väl framme i Beijing gällde det att hitta en taxi till hotellet. Redan utanför järnvägsstationen vällde det fram med människor och det var en klibbig värme som kom att gälla hela tiden i Beijing. Ingen sol på nästan hela tiden, en kort stund en dag enbart. Stod ordentligt i kön för vanliga taxi med taxameter, ville inte bli blåsta med taxi för turister som erbjöds. Hotellet var helt OK lite slitet men med alla moderna bekvämligheter. Vi var nog de enda västerländska gästerna på hotellet, receptionen kunde ingen engelska och när David körde med alla språk inkl. svenska så fnittrade bara de kinesiska tjejerna.

Det visade sig snart att hotellet låg mycket centralt nära den stora affärsgatan Wang Fujing och det var bara ca 2 km till Himmelska Fridens torg. Strosade runt i centrum och genast blev vi angripna av en konstskojare. Antar att vi åt nånting också på kvällen, på em vet jag att vi åt på en liten kineskrog nära hotellet.

Nästa dag var det dags för utflykt. Upp tidigt, hämtning kl 7.30. Det visade sig att det var vi och 6 kenyaner med på bussen, en jobbade på ambassaden och de andra var på besök. Först åkte vi till ett gravtempel för någon kejsare. Jag varken kan eller orkar beskriva de olika templen och palatsen vi besökte, det gör sig bättre på Davids bilder. På väg dit såg vi det omtalade fågelboet och olympiaparken. Förstod också hur stort Beijing är flera mil med höga hus och stora vägar. Beijing har 21 miljoner invånare och är stort som hela Belgien. Sen iväg till en jadefabrik. Efter att fått en allmän beskrivning av brytning och bearbetning av denna ädelsten så förstod vi att det gick ut på att köpa. Så fort man gick runt och tittade på nåt så omgavs man av 1-2 engelsktalande kinesiskor litet jobbigt tycker jag. Nåt litet kanske det blev ändå. Därefter lunch där.

Efter det var det dags för dagens höjdpunkt Kinesiska Muren. Mycket trafik det var lördag och dessutom semester även för kineser så det var köstopp litet här och var. Väl där så var det dags för klättring på muren. Utgick lite löst men efterhand blev det brantare och det gällde att ta sikte på nästa avsats en i taget. Jag blev mer och mer och mer anfådd och flåsig ju högre upp jag jag kom men hade gett mig den på att ta mig till den avsats som jag trodde var den högsta. Lyckades och jag var t o m före tre kenyaner som var betydligt yngre än jag. Fick en applåd av dom. David och en kines som hade kinesiskt rekord på 400 meter för 45-åringar och hade varit i Linköping lyckades se att man kunde gå ännu högre och gav sig iväg ytterligare en bit. Sen skulle man ner också och det var nästan jobbigare för mig med min lite taskiga balans så jag fick ta det försiktigt. Kom ner så småningom alldeles darrig i benen och strax efter kom David också darrig och han gnällde över att han hade ont i vaderna flera dar. Skönt att sitta ner med en Coke på en stol och vi köpte var sin T-shirt med texten ”I climbed up the great wall”.

Sen dags för ytterligare ett företagsbesök. Denna gång en silkefabrik först en genomgång och sen skulle det handlas. Jag har inte åkt till Kina för att köpa överkast i silke annars fanns det ett som skulle passa utmärkt i vårt sovrum. Gick ut och rökte för att undkomma säljarna. Efter det hem till hotellet.

En stund på hotellet sen ut på stan igen, skulle hitta ett matställe som skulle ligga vid affärsgatan som vi inte hittade. Lördagkväll, enormt folkliv inte minst i en gränd från affärsgatan där det var totalt knökfullt. Såldes diverse mat och rekordet var levande insekter som tydligen skulle ätas. Inget för mig men det blev nog bra bilder. Vi återvände efter en stund och sa att vi får gå och äta på ett ställe vi sett på vägen vi behövde nåt att äta. En uteservering med kinesmat men det fick duga.

Ett statement: Fumliga jag kommer nog aldrig att lära mig äta med pinnar. David däremot han slafsar i sig med stor ackuratess med sina pinnar. Dessutom började jag få en visst lätt illamående av kinesmat. Efter maten ganska direkt hem till hotellet.

Lugn söndagförmiddag. Sen bestämde vi oss för att gå till Himmelska Fridens Torg. Ju mer vi närmade oss ju fler kineser. Tro nu inte att jag har nåt emot kineser det är bara det att de är så många. När vi var framme så kom vi till en port in till den Förbjudna staden med den berömda bilden av Mao ovanför. Dit ska inte gå in för dit ska vi ju i morgon sa vi. Två sekunder senare drog sig ända David dit, antagligen för att ta kort och plötsligt var han försvunnen. Väntar tänkte jag men han dök aldrig upp. Stod där länge utanför och såg horderna som var där. Stod och mer och mer och ilsknade till över bilden på ”tjocka Mao”, denne slaktare av massor med människor som fortfarande hyllas. Efter ca 45 minuter gick jag hem till hotellet, jag hade nycklarna men David hade pengarna så jag kunde inte köpa nåt drickbart i den 35-gradiga klibbiga värmen. David kom hem nån halvtimme efter mig- Han hade stått och väntat på mig innanför och sedan skulle han hitta en utgång vilket tog tid. Vi hade tänkt se mer av Himmelska Fridens Torg men det blev tyvärr inte så.

På kvällen ägnade sig David åt lite personlig Shopping med mig som ett inte alltför inspirerat sällskap. Denna kväll ville jag inte äta kinesiskt och vi hittade en irländsk pub där jag fick äta Shepherds Pie (köttfärs med gratinerat potatismos)och några öl och kaffe, en lisa för magen.

Förstår förresten inte varför det varje kväll när vi var på väg hem vid midnatt alltid kom fram två damer (alltid två) som tyckte att vi skulle ta en öl med dom. Det gjorde inga på dag tid. Lite förstår jag kanske och David var bra på att tacka nej. En kväll fick vi epitetet ”fucking gay” slängt efter oss,

Nästa dag min födelsedag. Trodde först att vi skulle ut på tur men det visade sig vara dan efter. Inte direkt kaffe på sängen inte direkt läge för det. David kollade lite om områden vi kunde åks till och först åkte vi till ett område vid en stadion. Visade sig inte var så mycket parkområde men vi gick runt i stadsdelen ett tag Ett önskemål jag hade var att få dricka kaffe med nån kaka på nåt ställe. Hittade faktiskt ett ställe där jag drack kaffe med ett ”danskt” wienerbröd. Tog sen tunnelbanan till en park Ben hui tror jag den hette.

Apropå tunnelbanor förresten. Vi åkte ju med tre på vår resa och den i Beijing var den klart modernaste och dessutom hade man namnet på alla stationer med vanliga bokstäver. Dessutom utropade man all stationer även på engelska. I Moskva var det bara ryska som gällde.

Det var en vacker park med en sjö och naturligtvis mycket folk. Gick runt där några timmar innan vi gick ut för att hitta nåt ställe att äta på. Gick ett bra tag hittade inget så det fick bli en sunkig kineskrog så småningom.

På kvällen hade vi sagt att vi skulle äta Pekinganka och den som skulle vara Beijings bästa låg inte så långt från vårt hotell. Blev mycket väl mottagna av flera i personalen. Davids tatuering väckte visst uppseende och inte bara där liksom hela hans stil och apparation ofta gjorde. Det kom in en hel anka som skars upp i småbitar vid bordet på ett elegant sätt. Set skulle ätas ungefär som tacos med ett tunt bröd som man skulle lägga bitar av ankan med tillbehör. Vi fick en grundlig demonstration av hur det skulle gå till. Drack en chianti till, enda gången vi drack vin till maten. Avslutade kvällen på en hotellbar med kaffe och konjak/whisky. Det var min födelsedag.

Nästa dag, den sista, var det den andra turen. Tidig uppstigning och första anhalten var den Förbjudna Staden. Det månghundraåriga kejserliga palatset där kejsarna härskade med oinskränkt makt under flera hundra år. Gick runt där under någon timmes tid. Sen sa guidenatt vi skulle åka till nåt institut för traditionell kinesisk medicin med månghundraårig kunskap. Institutet hade det tjusiga namnet China Academy of Medical Sciences och låg alldeles nära Förbjudna staden. Mycket prydliga lokaler. Guiden hade pratat nåt om att där skulle man kunna få fotmassage. Jag tänkte att det ska jag nog försöka undvika. Men där gick jag antingen på världens blåsning eller så har jag investerat för hälsa resten av livet. Vi blev inlotsade till ett rum med bekväma stolar och pallar runt omkring, undrade vad det var. På plats så bars det in baljor med nån geggig vätska i som man skulle sätta ner fötterna i. Det var bara att ta av sig dojorna och strumporna och ner med fötterna. Sen kom det in en naturläkare och pratade om traditionell medicin. Det krävdes 12 års utbildning för att bli naturläkare, först 7 år naturmedicin och sen 5 år traditionell västerländsk medicin. Det påstod han åtminstone. Under tiden hade det kommit in en dam per person som började ge fotmassage. När föredragningen var klar kom det in en läkare och en engelsktalande dam till var och en av oss. Där låg man med en som masserade fötterna, en läkare på ena sidan och en engelsktalande dam på andra sidan. Man var ju ett öppet mål. Fick ju också bekänna att jag haft en stroke och att jag var rökare. Läkaren kände av ens handleder och det var ju inte alls bra, blodet och huvudet främst. Detta trots att jag var på vårdcentralen för nån månad sen och mina värden var bra. Kände mig nästan som jag skulle dö där och då. Sen började säljsnacket. Om jag köpte deras mediciner så skulle jag få ett långt liv med god hälsa. Presenterades vad det skulle kosta. Det var inte så att jag blev ruinerad för resten av livet men det var mer än vad egentligen reskassan tålde. Först ville de sälja för tre månaders kur sen fick jag i alla fall ner det till två men jag gick på det. Bara att hala upp kreditkortet medan jag låg där och fortfarande fick massage. Så nu har jag fått ett antal burkar i snygga förpackningar och jag har börjat ta 3 olika sorters piller två gånger om dan. Fotmassagen var i alla fall skön. Det var bara jag och en tysk Gustav från Freiburg, en man i 50-60-års åldern som handlade. Bägge hade vi ågren efteråt men vi var väl de givna offren. David däremot var mycket frisk och speciellt huvudet var mycket bra. Antar att de menade insidan. David uttryckte i alla fall förståelse för att jag gick på det.

Efter denna omskakande upplevelse åkte vi och åt lunch på ett ställe och därefter till ett ytterligare säljställe, en pärlfabrik. Försökte hålla mig undan så mycket som möjligt och fick syn på en kaffebar där jag bjöd tyske vännen på kaffe tillsammans med David. Den sista anhalten var Sommarpalatset med en stor sjö och en väldigt stor park. Där vistades kejsarna sommartid och även vintertid förekom aktiviteter när det blev is på sjön. Tyske Gustav ( Adolf), han påstod att hans far var inspirerad av Gustav II Adolf när han fått sitt namn, tog följe med oss. Där gick vi runt i 1,5 timmar. Det var även ett svenskt par från Stockholm med på denna utflykt. Sen hem till hotellet i den täta trafiken så dags, var hemma ca 18.00. David hade frågat guiden om öppettider på en marknad som han ville till och fått beskedet att det var öppet till 20. Han ville ge sig iväg dit och gjorde det också, jag sa att jag inte orkade. Tyvärr visade det sig att det stängde 19 och han kom försent. En besvikelse för honom han hade nog en del idéer om att handla där. När David kom hem igen sista kvällen. Gick ut och käkade på Molly Malones den irländska puben. En god köttbit några öl och kaffe. Hem för några timmars sömn innan matchen Tyskland -Brasilien. Vilken överkörning. Matchen började 04.00 kinesisk tid. Stort intresse för VM i Kina förresten trots att de inte var med. Sände långa fotbollsmagasin på kvällarna. Efter matchen var det ingen idé att sova mer utan bara att packa och sen äta frukost. Gav oss iväg strax före 8 och valde snabbtåget till flyget, vi ville inte riskera att hamna i nåt trafikkaos i morgontrafiken i en taxi. Gick bra även om det blev en del släpande på resväskor i tunnelbanan för gubben. Väl framme började det tråkiga. Först långt köande till incheckningen och sen tre säkerhetskontroller. Det är tråkigt att flyga numer, och man känner sig som en potentiell kriminell men det går ju fortare att ta sig över Sibirien. Missade taxfree i Moskva. Aeroflot var annars helt OK. Hemma i bostaden ca 20.30 på torsdagskvällen.

/Janne