Skål revolutionskamrater! Vi har nu gjort det vi skulle, tagit oss ända hit, nästan 900 mil från Helsingfors, till Dengshikou, som ligger så centralt i Beijing att man nästan blir lite rädd.
Skumpedumpedumpandets match mot förnuftet är slut för denna gång och vi klarade det. Den sista sträckan mellan Ulan Bator och Beijing blev den kanske tuffaste faktiskt.
En intressant aspekt av att vara på riktigt lång tågresa är att man efter ett tag passerar över gränsen där man är tågbolagets och därför vagnpersonalens (provodnitsornas) kund, över till den punkt där man istället hamnar i en absurd beroendeställning till dem. De basala behoven tar överhanden över viljan att få god service och bekväm resa. Man är inte längre gästen, turisten, människan, man är det kissnödiga godset.
'Snälla provodnitsa, jag måste kissa!'
'Snälla provodnitsa, ge mig nåt att dricka!'
'Snälla provodnitsa, ja e hunggriii'
'Snälla snälla provodnitsa, låt mig ladda min ipad'
'Mamma mamma mamma, jag MÅSTE kissa!'
'Njet!'
Ty tåget är deras, och makten, och härligheten, i evighet.
Dessutom har jag vid det där laget sedan länge sluta bry mig eller ens komma ihåg att de inte talar något av de språk den numera femåriga David någonsin hört.
Ärligt talat, gränspassagerna suger Djingisballe, för vi fick absolut inte göra något annat än att sitta. Här blev vi ordentligt felinformerade av vår några år gamla upplaga av guideboken Lonely Planet, som fick gränspassagerna att låta som rätt så trevliga sociala tillställningar. Tyvärr är det nog så att dessa med förändrad tidsanda gjorts betydligt tuffare, kontrollerna noggrannare, disciplinen hårdare. Vi fick sitta still i våra kupéer i timmar, utan toalett, utan möjlighet att skaffa något ätbart. Dåligt förberedda och dåligt informerade var vi och jag drabbades av en lättare panik. Armhävningar och jägarvila. Kallt vatten i ansiktet.
Men bara någon kilometer bort vet vi, finns en annan värld, en plats som bara existerar i drömmar, ett sagoland där alla äter ris med pinnar och kan trolla. En plats som innan tiden var tid, innan grekerna kommit på att man kan tänka, innan världen blev vår, lett utvecklingen av våra sofistikerade men barbariska samhällen.
Ett land med miljarder vanliga människor precis som du och jag, och strax är jag där.
Smaka på det. Tanken svindlar.
Kina.