Nu har vi varit hemma några dar. Det har varit en fantastisk resa. En del var själva tågresan. Det är nåt speciellt att vara så länge på ett tåg och bara befinna sig där i tågets värld. Avbrotten var stoppen på stationerna och att gå till restaurangvagnen. Sen träffade vi en del trevliga människor inklusive en gruppresa från Iventus. När vi nu var två så var det intressantare att ta sig fram på egen hand även om tågbiljetter och hotell var bokat i förväg. Annars fungerade allt med bokningar ,utflykter hotell m m. Men vi har klarat att ta oss fram själva. 3,5 dygn var den längsta tågetappen i ett sträck Moskva-Irkutsk. Ändå var det skönt med stoppen och hotellen, hygienen blir väl inte den bästa efter flera dygn på tåg.
Sen har vi varit i tre miljonstäder varav två megastäder och en kanske lite mindre men trevlig, Irkutsk. Grannstaden ST Petersburg imponerade, synd bara att det ska vara så krångligt att ta sig dit pga visumreglerna. Moskva var stort och ryskt medan Beijing där vi var senast är just nu färskast i minnet.
Om man ska försöka ge nån kommentar om de olika länderna så är Moskva och Ryssland mycket sig själva nog. Visst finns det influenser av väst som i t ex mat och mode och man slås också av antalet lyxbilar av typen Mercedes, BMW och Audi, överhuvudtaget var bilparken modern och stor och trafiken mäktig på ibland 8-filiga vägar i stan. Ändå finns det säkert stora klasskillnader och korruptionen är stor även om man inte märker det som turist på genomresa Det känns ändå som att Ryssland sluter sig och man noterar att i det officiella Ryssland är det ryska som gäller. Ta tex tågvärdarna som trots att det var mest internationella resenärer på tåget nästan demonstrativt vägrade förstå eller säga ett ord på engelska. Läste också i Aeroflots tidning om deras satsning på billighetsflyg så gällde det bara Krim där det förväntades bli stor trafik i sommar när det nu ”kommit hem” och andra orter i deras stora fina land. Inget om nåt internationellt utbyte där inte. Jag tror att ryssarna tycker att Ukraina ska tillhöra detta fina Ryssland och förstår nog inte varför man bråkar om det.
Kina och kineserna upplevdes som mer öppna mot omvärlden även om vi vet att partiet hade stoppat både Facebook och Google t ex. Den stora handeln har nog bidragit till det. Kineserna upplevdes ändå som gladare och öppna trots att deras språk är fullständigt obegripligt för oss. På alla ställen där västerlänningar kunde tänkas vara fanns det personer som kunde engelska (utom på vårt hotell). David sa annars att han tyckte så bra om Beijing att han skulle kunna tänka sig att bo där. Många kineser såg ganska glada och välmående ut och en stor del har nog fått det hyfsat bra med den ekonomiska utveckling som är i Kina. Hur mycket betyder yttrandefrihet och demokrati är den retoriska frågan. Det fanns inte så många tiggare på gatorna som i Stockholm och de som fanns var inhemska handikappade. Partiet tar tydligen inte hand om dessa sina minsta i detta kommunistiska land samtidigt som lyxbilarna fanns i rikligt mått även här. Det kanske är så att klasskillnaderna blir stora i alla politiska system men här får vi åtminstone tänka och tycka som vi vill.
David har fotograferat enormt mycket. Det var noga med hur man tog sig ut och ofta sa David stäng munnen. Men jag har faktiskt tänder. Jag har också fått agera som en mindre entusiastisk fotograf annars skulle ju David inte få vara med på några bilder från resan. Men det har nog blivit fler bilder på mig totalt.
Jag vill avsluta med att tacka David. Även om du var sponsrad så är det nog inte så många i din ålder som kan tänka sig att resa med sin 67-årige far så pass länge och stå ut. Vi har också gjort det på någorlunda lika villkor även om din fysik är av naturliga skäl är betydligt bättre som när vi fick släpa resväskor upp och ned i tunnelbanorna. Du är en så öppen och social person med en utstrålning runt dig som väcker uppmärksamhet. Det har varit en ynnest att få vara med sin vuxne son under så lång tid tillsammans. Det är något som jag kommer att bära med mig resten av mitt liv. Tack David.
Slutligen vill jag tacka våra sponsorer för att denna resa kunde bli av, jag har alltid drömt om att åka transsibiriska järnvägen. Tack för denna Memorial Tour of E and G Frimark.
Med detta avslutar jag mina inlägg i bloggen.
/Janne