Röd dag

Okej, first things first, det ni alla väntat på, klimax: Jan-Olof Frimark på Röda Torget.

Dessutom fick ni med den Ryska Statstelevisionens reporter i röd kjol - Ilya och hennes crew - som var utsända för att rapportera från händelsen.

Jag var inte med själv, men jag kan kanske förstå känslan han hade, den där unga uppsalagrabb som läst expressen varje dag sedan han var elva och satt och kollade på TV-reportage från när Grandmaster Bresjnev  & the furious 255 stod på de där stenklossläktarna några meter bakom och stolt iaktog pansarvagnsparad efter pansarvagnsparad. Makten. Världen.

Nu är den där uppsalagrabben något till åren men står till sist där själv och iaktar - lika stolt som Stalin - sin son som hukandes framför honom sitter och gnäller över att skärpan är dålig och att ISO-inställningarna är fel. "vitbalansen trots allt är lite klurig att få till när det är växlande molnighet."

Ni förstår, han har läst så mycket min pappa, tidningen är hans bästa kompis (nu vi snackar femton tjugo timmar i veckan hära), och är det någon plats som från anno domini 1958 till 2014 varit aktuell och väckt intresse så är det just de där kullerstenarna, stenblocken, muren. En liten grabb i en stor värld. En pensionär på äventyr.

Jag var glad att få vara med.

och så blev jag jävligt sugen på Kefir. 

/David